Pedagogisk?

Jag har kommit på något jag skulle vilja bli, hittade en fortbildningskurs till pedagogisk mentor. Och så kände jag att, jamen det är ju det där jag vill göra. Man hjälper arbetslag i förskolan att hitta pedagogiken, att svänga på tankarna så att man utvecklas och kommer vidare. Att försöka se konstruktivt och kreativt på utmaningar som ofta ses som problem.

Sen tänkte jag på... om jag skulle ha titeln pedagogisk mentor, hur kan jag då försvara att samtidigt vara den här helt vanliga mamman med ofta ganska bristfälligt pedagogiskt föräldraskap?

Ja, det var länge sen

och allt det där. jag vet att jag har varit urusel på att skriva och jag kan tyvär inte lova bättring... Men jag ska försöka. :-)

Idag har jag snott den här av en god vän:

1. När fick du reda på att du var gravid? Storen: 1 maj 2006, Lillan: 26e (?) jan 2010.

2. Hur gammal var du? S: 26, L: 29, nästan 30.

3. Hur tog din partner det? Han har blivit chockad men glad bägge gångerna. :-)

4. Mådde du mycket illa? Nope, ingenting i stort sett.

5. Var du känslig? Nej, men man blir ju lite lättare gråtmild när man har barn att relatera saker till. Typ "Oj, nån på TV har cancer, oj tänk om hon har barn, gud vad sorgligt, snyft snyft"

6. När kände du bebisens första sparkar? Sent med bägge, runt v 23 kanske.

7. Var du ofta orolig? Nej, inte öht med Storen och kanske litegrann nån gång med Lillan. Men minns inte riktigt varför.

8. Sparkade bebisen mycket? S: Nepp, lugn som en filbunke. L: Mer än sin storebror men mestadels var det kullerbyttor i magen.

9. När började du läcka bröstmjölk? Några dagar efter förlossningen.

10. Fick du bristningar? Nej, inte vad jag vet. ;-)

11. Blödde du någon gång? Inte vad jag minns, varken med Storen eller Lillan.

12. Hur många ultraljud gjorde du? Ett med den ena och ett med den andra. Det kändes lika otroligt båda gångerna att det där som var på skärmen verkligen fanns i min mage eftersom jag inte hade börjat känna rörelser än... Tog reda på könet bägge gångerna.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Kort och smärtfri (vill inte alla det?).

14. Hur började din förlossning?S: med ont i nedre delen av ryggen som efter några timmar blev "riktiga" värkar. L:Ungefär med samma, men stannade abrupt av och ledde till fyra dagars vääääääntaaaaan.

15. Hur många timmar tog förlossningen? Hur räknar man sånt??? Från första värkkänslan? Från när man blir inskriven? Från när man åker in till BB? Med Storen gick jag runt hemma under natten, åkte in till BB vid halv nio och 10.42 föddes han. Med Lillan hade jag som sagt värkar för att sedan ha en paus på fyra dagar, därefter en dag med svaga värkar innan det sa PANG och ut kom hon... Hur räknar man då?

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt

17. Hur mycket var du öppen när du kom in? Med S: 10 cm. Med L: 1,5 cm. Första gången.

18. Vilken smärtlindring tog du? Lustgas, åtminstone med S. Med L hann jag inte riktigt med det men höll hårt i masken ändå.

19. Dragen med sugklocka? Nej

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Med S: 8 min. Med L: ungefär 2 min.

21. Blev det komplikationer? Nej.

22. Vad tyckte du var jobbigast? Med S: Typ ingenting som jag minns det. Visst gjorde det ont och allt men jag tyckte egentligen inte att det var jobbigt ändå. Med L var det väntan på att allt skulle dra igång som var otroligt påfrestande. Kändes som att hela världen stod still. Sjukt jobbigt!

23. Var du rädd för något? Nej, jag tror inte det. Med L kunde jag till slut känna mig orolig för att hon aldrig skulle komma ut. :-)

24. Skrek du? Hm. Jag vet inte faktiskt. Inte vad jag minns.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Med S: Fyra (2 barnmorskoroch jag plus pappan). Med L: Fem (Jag, pappan, barnmorska 1, barnmorska 2, och en liten vettskrämd läkarstuderande)

26. Hade du någon nära med dig? Ja, barnens pappa.

27. Fick du sys? Ja, det tycker jag nästan var obehagligare än själva förlossningen.

28. Vilken vecka födde du i? S: 9 dagar efter beräknat datum, L: på beräknad dag!

29. Vad var vikt och längd på bebisen? S: 3270 gram och 50 cm, L: 3140 gram och 50 cm.

30. Ammar du? Har gjort det med bägge, håller på att vänja av dagamningen med Lillan just nu.

31. Hur gammal är bebisen nu? Storen: 4 år och 4 månader, Lillan: 7, 5 månader.

32. Vad tyckte du om förlossningen? Storens förlossning var väldigt bra. Lillans var jobbig eftersom den aldrig kom igång och sen var det lite jobbigt att det gick så EXTREMT fort när hon väl skulle ut. Man hann knappt med. Men överlag har jag ändå mest positiva minnen.

33. När kommer nästa barn? Ha. Ha. Ha. Nej, nu känner jag mig nöjd. Men man ska väl aldrig säga aldrig. ;-)

Den som väntar på nåt gott...

...kunde ju vara en bra rubrik eftersom jag varit borta från bloggen så länge. Fast nu var det nåt annat jag tänkte på. Sitter och väntar på att leveransen från www.mathem.se ska komma. Ni som inte provat liknande, och som jag kämpar med att få alla timmar i veckan att räcka till (jaja, livspusslet eller vad det nu heter), prova!! Det är fantastiskt och inte särskilt mycket dyrare än att handla vanligt. Och räknar man in tid man lägger på att handla samt planera middagar så blir det superbilligt. :-) Det som är lite jobbigt är att jag valde leveranstid 12-15.30 och kom på att senast kl 15 ska ju Storen hämtas på förskolan... Hur gör jag om de inte kommit än? Ställer de kassarna utanför då eller hur gör dem? Den som lever får se, fast förhoppningsvis inte. Jag hoppas ju att de kommer tidigare än så.

Bli inte sån!

Jag ser Kissie på Debatt på http://www.svtplay.se/. Allvarligt talat. Det måste vara så svårt att vara ung tjej idag, när de man ska ta efter eller försöka likna är såna fullständiga spån. Det är helt sjukt vad många bloggar det finns också där 17åriga tjejer försöker göra samma sak som Kissie eller nån av de där andra. Puttar upp tuttarna, putar med läpparna, tuperar håret osv osv. "Här ligger jag och slappar i soffan" och så en bild på urringning, pushup-bh och världens största putläppar... WTF. Om sådär femton år (eller kanske fem), hur ska de se tillbaka på det här? Hur ska de må? Hur ska de kunna komma ifrån dessa bloggar och bilder?

Jag vill bara sätta ner foten, ruska tag i de där flickorna ordentligt och vråla "NU FÅR DET VARA NOG! DU DUGER SOM DU ÄR!". Hur känns det som förälder när ens dotter viker ut sig på nätet varenda dag? Har man koll på det? Eller tycker man att det där får de sköta själva? Jag vill inte att mina barn ska växa upp och tycka att det är så där tjejer är, och att det är så de ska vara. Tror inte det är bra för varken unga tjejer eller unga killar att den här bilden av tonårstjejer som våp blir allmängiltig.

Förresten, varför finns det inga unga straighta killar som bloggar?

Är det okej

att klättra på väggarna och längta UT efter tre dagars hemmavaro med sjukt barn? Är det även okej att tycka att det är skönt att barnen somnat nu så att man kan slösurfa lite?

Ja, oavsett vad så är det självklart inget perfektmamman skulle göra. Inte ens fyrtiofjärde gången hennes son gnäller för att saften är för kall, filten är knölig, ljudet på filmen är för högt, ljudet på filmen är för lågt, lunchen dröjer, han vill inte ha mat, han vill ut och leka, han vill inte leka osv osv, inte ens DÅ tappar hon tålamodet. Hon är väl för härlig den där perfektmamman.

Det finns en särskild plats i helvetet, vet ni.

För ett par dagar sen träffade jag en mamma som förfasades över sin bekanta som skulle gå ut och festa bara några veckor efter att hennes bebis hade fötts. Hon hade TILL OCH MED gått ut på facebook och skrivit att det skulle bli KUL!!! Mon dieu. Jag frågade om barnet inte hade en pappa? Jo, det hade han ju men hon är ju mamma gudbevars. Jag undrade om barnet inte tog flaskan? Jo, det hade han gjort, och pappan hade matat med urpumpad bröstmjölk. Då frågade jag henne vad hon tyckte skillnaden var mot mig som lämnar Lillan en dag i veckan till pappa, och har gjort så sen hon var två veckor gammal. för att gå i skolan. Men det var skillnad, för jag pluggar ju.
Jag förstår inte det. Vad spelar det barnet för roll om mamman är iväg och sitter och studerar flitigt och lär sig en massa saker eller om hon är ute och festar och slår klackarna i taket? Blir pappan plötsligt mycket sämre på att ta hand om barnet bara för att mamman har roligt? Eller är det så att man som mamma ska vara självuppoffrande och bara vara ifrån bebisen om det är absolut nödvändigt, aldrig för sin egen glädjes skull? I så fall kan jag informera om att jag har kul i skolan, och njuter av att vara där. Även om jag längtar en massa efter min lilla skrutta när jag är på väg hem där ifrån.

Tyvärr är vi kvinnor så bra på att trycka ner varann när någon annan gör något vi själv inte skulle göra. Jag förstår inte varför mammor alltid ska skriva varandra på näsan med hur man bör göra och bör vara och vilka saker man bör köpa till sina barn och vilka kläder barnet ska ha och vad barnet bör sysselsättas med och hur länge man bör vara hemma osv osv. Vi säger att vi gillar olika men det är inte så många som faktiskt gör det när det kommer till kritan...

"Oj, vad mycket...skor."

Det sa en försäljare från ett elbolag som kom och knackade på igår, när hon slängde en blick in i vår hall...

Så här skulle Perfektmamman ALDRIG ha det hemma hos sig.
Borde kanske göra något åt katastrofområdet som breder ut sig över lägenheten. En av anledningarna att vi vill flytta till större är att vi har så mycket grejer överallt. Vart gör ni av alla grejer???